Några månader av komplett tystnad, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Faktum är att det ju inte skulle blivit nån resa till slut ändå, och jag hade bestämt att stanna hemma och plugga som en duktig flicka och få klart min utbildning och sen dra iväg. Saker ville sig tydligen annorlunda och efter månader av funderingar och framför allt känslomässiga svängar kom jag på vad jag skulle göra. Erica är avhängd från denna lilla avstickare, och jag drar iväg på egen hand för att försöka komma fram till vad jag, eller han och jag håller på med egentligen.
Darwin blev det visst. Fia flyger Stockholm – Bangkok – Sydney – Darwin för att få slut på känslomässigt lidande och vånda. Blir man bara tillräckligt less på saker och ting så verkar det som om saker reder ut sig till slut. När skattepengarna kom hade jag bestämt mig och det blev en flygbiljett. Den där karlsloken kommer inte undan längre, och i augusti knackar jag på dörren. Vet inte om jag tycker att han ska skratta eller gråta, men det låter i alla fall på honom som om han kommer göra det förstnämnda.
Så idag har jag löpt runt på stan och fixat lite småsaker; betalat min biljett, fixat nya linser, beställt nytt pass eftersom mitt gamla var trasigt (och dessutom stod det fel längd på mig!) och lite annat smått och gott. Flera gånger var jag tvungen att stanna upp och fundera över om det verkligen var sant, men det är det. Den 16/8 åker jag från Stockholm och den 18:e eller 19:e ska jag vara på plats i Darwin och äntligen få återse min älskling efter 10 långa, tråkiga och jävligt jobbiga månader. Bara 9 veckor kvar att jobba som ett as, för sen drar jag. Livet är underbart.
