Upp, upp, upp

Tiden går faktiskt, även om jag trodde att det skulle gå riktigt långsamt. Det är mycket på jobbet, och med 10-timmars arbetspass så flyger tiden nästan fram och det är snart två veckor sen jag köpte min flygbiljett nu. Galet vad fort det kan gå ibland, speciellt när jag var ganska övertygad om att tiden skulle snigla sig fram. Det är en sak som är positivt med att bli äldre; tiden går fortare även när man har nåt att se fram emot. Dessvärre går den även rasande fort när man inte vill att den ska göra det. Kommer ni ihåg när man var liten och väntade på julafton eller sin födelsedag och det alltid kändes som om det var en evighet tills det äntligen var dags? Så är det ju inte numera för mig i alla fall kan jag tala om.

Jag har fixat lite små och stora saker inför det stora äventyret denna veckan. Det har bokats hostel och jag har även pratat med det australiensiska flygbolaget som ska ta mig från Sydney till Darwin den 18:e augusti. Känns helt skruvat, men det är faktiskt sant. På onsdag faller de sista stora bitarna på plats; då skaffar jag mitt turistvisum och jag köper mina sista flygbiljetter. Stort.

Det hostelet jag hittade som jag ska spendera en natt på i Sydney ligger i backpackerområdet i King’s Cross. Tydligen var detta hostel omnämnt i både Lonely Planet och nån mer sån där resegalningsblaska som jag inte kommer ihåg namnet på, men det blir nog bra. Hamnade i en dorm med fem andra tjejer för 120 spänn, billigt och bra. Det bästa av allt är att det är beläget ett stenkast från Operahuset och Darling Harbour så jag ska nog hinna se lite också innan det bär av till flygplatsen på kvällen för att resa de sista 5 eller 6 timmarna som det tar till Darwin. 35 graders värme med sol och bad är precis vad jag behöver och det ska nog bli lite äventyr på det också. Jag tänker inte ge mig förrän jag sett delfiner och fått snorkla som jag inte gjort sen jag fridök på fritiden (då i äckliga klorbassänger på Rosenlundsbadet i Jönkan). Blir nog en ganska markant skillnad att göra det i ett ljummet hav med solen stekande över kroppen. Så härligt.

Pratade lite med papi på telefon idag, eftersom det är midsommarafton och allt. Skönt att i alla fall han tycker att jag gör helt rätt som drar iväg, och att han också märker den skillnaden i mig som det här faktiskt har inneburit. På nåt sätt är det som någon gammal borttappad pusselbit fallit på plats och allt känns bara rätt. Jobbet är roligt igen, och jag orkar ta tag i och göra saker. Det är egentligen allt jag önskar mig just nu. Detta, och att få resa iväg och återse någon som betyder mycket för mig. Har nog inte hunnit smälta allt än, jag kommer inte fatta vad jag håller på med förrän jag landat i Sydney och står där och ser ut över vattnet i Darling och ser siluetten av Operahuset mot solskenet. Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant.