En liten reflektion

Nu sa har nar det efterlangtade aventyret snart ar till anda kanns det som det ar dags att sammanfatta och reflektera lite over vad det faktiskt betytt och vad det gjort med mig som manniska. Jag har ju mest bloggat och haft mig i smyg pa stallen och under namn som ingen kunnat upptacka mig under och dom som kanner mig bast vet nog att jag ar en person med mycket tankar och ideer i skallen, men som tvartom mot vad mina kara foraldrar tror, knappt kommer utanfor min alldeles egna fantasivarld.

Det ar nog mycket det som hela resan egentligen symboliserar, nan slags postpubertal frigorelse fran allt det dar som man bara ’ska’ gora och astadkomma, det man ska vara och framfor allt det man absout inte ska vara. Jag vill nog tro att jag ofta gatt min egen vag, men sa har i backspegeln ar jag mer tveksam. Kanske allt har en mening och poang i slutanden som jag annu inte ar medveten om, eller sa kanske jag suttit pa arslet och slosat med tid som jag egentligen inte hade rad att kasta bort. Det vet nog ingen, och det ar formodligen nat jag aldrig kommer att komma till klarhet med heller.

Hela den har karusellen har visat sig tjana ett viktigt syfte dock. Ett syfte med allting som jag fatt mig palurat i etapper nar jag suttit pa motet en timme da och da med folk som forsokt hjalpa mig att komma till klarhet med problem och strul som hopat sig det sista aret. Man behover inte gora saker i en speciell ordning, och man har mojligheter om man bara vagar titta lite utanfor det gamla bekanta inhangnade som man tror att man maste halla sin innanfor. Med tiden, och framfor allt sen jag bokade mina biljetter hit sa har jag fatt kapitulera infor sanningen i det som sagts till mig. Framfor allt har jag fatt ta modet till mig att kapitulera infor mig sjalv ocksa.

Vad som aterstar nu nar jag samlar ihop alla intryck och erfarenheter fran det som skulle bli det ’stora, makalosa aventyret’ och sokandet efter mig sjalv och den jag tror att innerst inne ar och alltid varit, ar att inse att jag inte ar den jag forsokt vara eller som jag nog ganska noga forsokt fa folk att tro att jag ar. Detta ar egentligen bara borjan, och medan jag samlar ihop bitarna av mitt gamla jag bygger jag nagot som jag tror kommer bli mycket battre. Jag ar medveten om att det jag tar mig for och det jag vill gora inte alltid kommer att passa in i den dar perfekta bilden av en dotter, syster eller ens van; men om vi alskar varandra sa antar jag att man lar sig acceptera, aven nar det ar saker man inte kan forsta.

Nar jag kommer hem kommer jag nog forsoka bygga mig en ny tillvaro, mer lik den jag forestallde mig att jag skulle leva i nar jag var en envis och bestamd tonaring, aven om drommarna och ideerna den har gangen kommer vara fargade av 27 ars erfarenheter och aven nya drommar. Nar jag var liten sag jag mig garna som en aventyrare, nagot jag bestamt forskjutit i aldre alder, men sanningen ar nog att jag ser mer och mer av den dar sprudlande lusten komma tillbaka. Jag ar beredd att rycka upp mig sjalv med rotterna denna gangen, inte for att overge min utbildning och andra viktiga ataganden i det langa loppet, men for att vaga spranget pa riktigt och pa allvar, och for att antligen, antligen vaga satsa allt pa ett brade bara for att vinna.