Sa var den har, nast sista dagen pa Bali. Tiden har gatt sa lojligt fort att det inte ens ar roligt, och jag kan inte riktigt fatta att jag ar hemma i Sverige igen om en vecka. Det kanns sa dar tilldragande kan jag saga. Imorrn natt flyger vi tillbaka till Darwin och sen far vi se lite vad som hander, vi har inte bestamt oss hur vi gor med boende an, men det lutar tydligen at en campingplats i talt.. ooh kan ni inte kanna hur lyxen branns anda hem till er? Haha! Nu har vi anda bott i hyfsade bungalows hela resan, det spelar ju egentligen inte sa stor roll eftersom man ar ute och flanger hela tiden och tur ar val det. Annars hade man nog drivits till vansinne av odlor och kackerlackor. Men det ar smallar man far ta. Annat var det ute pa risfaltet i Ubud…
Tillbaka till skolan kanns val ungefar sa dar upphetsande det med. Faktum ar att jag inte ar sugen pa det for fem ore, men eftersom nya jobbschemat inte innebar nagra storre varldsomvalvande overraskningar sa kanns det som om jag likaval kan plugga for att underhalla mig. Jag ska nog skaffa ett till jobb ocksa annars kommer ekonomin bli jaevligt lidande och det har jag sannerligen inte lust med. Det ar nastan sa jag ar lite sugen pa ett snabbkopskassajobb igen, bara for att det ar sa harligt hjarndott. Beep, beep, pling, 126,50 tack, hejda. Jag tyckte det var doden for nagra ar sen… det gor jag sakert nu ocksa.
Det ar ju just det som ar grejen, att hemma ar allt det dar trista som inte funkar. For lite jobb, for mycket skola, for mycket utgifter, for lite for sjalen. Man kan lika garna vingklippa sig fullstandigt om man gillar den dar tillvaron, jag gor det inte. Jag alskar mitt jobb, det vet nog alla jag kanner, men det ar alldeles for mycket ge, ge, ge och ge och man far inte alls tillbaka i den utstrackning som jag ar van vid, dvs. det som ar Elgiganten for mig. Anda alskar jag mitt jobb. Det gor jag verkligen, och det ar formodligen darfor jag blir sa irriterad och ledsen nar jag inte far jobba massor sa att jag far visa det.
Sverige, Sverige.. ratt bra ar det dar gamla landet anda och visst, det ska bli ganska kul att komma hem. Framfor allt till mina missemongon, mina barn Larrs och Gizmo. Men om anda… jag bara kunde stannat kvar och borjat om fran noll. Sa enkelt ar det inte, eller hur? Nu ar det dags att knata ut till stranden igen och battra pa brannan, det har varit lite daligt med sol medan vi varit pa Bali faktiskt och jag ar laaangt ifran sa dar kolsvart som var planen. Growl. Dags for ett dopp i plurret och snart lite lunch. Fridens liljor, som Christopher skulle ha sagt.
