Uppdatering

En liten snabbis bara, jag far se om jag aker hem till Jonkan direkt, det skulle vara skoj men det blir nog en fraga om pengar, dom ryker fort pa den har skitkontinenten dessvarre… pa typ ingenting.

Idag har vi varit pa ett stalle mitt over gatan fran vart vandrarhem dar dom har massa krokodiller och elande, och vi har fatt halla i en liten krokodillbebis. Den var jattesot. Hade garna velat se kangurur och koalor ocksa, men det blir det nog inget med innan jag aker hem. Ikvall ska vi ga pa marknad pa stranden har i Darwin och kolla lite, sen ar det inte manga dar kvar innan jag aker hem.

Orkade inte ringa igar, har varit lite seg, gor ett forsok idag istallet, da lar det vara formiddag hemma hos er.

Puss och kram!

PS: Idag har jag lyckats lagga upp grejer under bildfliken! Woohoo! DS.

Look in ma sop plis

Nu borjar det dra ihop sig sista dagen pa Bali och vi ligger pa stranden i den sista effektiva soltimmen. Om 3 timmar bar det av till flygplatsen och tillbaka till Darwin (campingliv yay) i nagra dagar innan det ar dags att aka hem igen, fast det kanns som om jag precis akte hemifran.

Saker jag saknar med Sverige:
-100/100-uppkoppling
-Varmvatten
-Att kunna spela vrakhog musik hemma och sjunga som en stolle
-(det ar val bast jag skriver familjen sa dom haller sig pa mattan)

Saker jag hellre hade haft som finns har:
-Sol och bad (sa klart..)
-Trevligare kak (och billigare an att laga hemma)
-Ingen stress
-Ett helt annat liv egentligen
-(det ar val bast jag skriver Rasmus sa han ocksa haller sig pa mattan)

Idag har vi passat pa att fa en sista massage, vi har haft tva sma damer som skrikit efter oss hela veckan och vi lovade att dom skulle fa ge oss varsin massage idag, och det ar ju sa klart alltid trevligt. Jag har nastan testat hela spautbudet vid det har laget, med balinesisk massage (fraga mig inte vad som ar skillnaden allvarligt talat), ansiktsbehandling, manikyr och kroppsscrub/massage i ett). Vill inte ens tanka pa hur manga tusenlappar det skulle ha kostat hemma. Nu har i alla fall tanterna pa stranden lugnat ner sig nagra hekto aven om dom fortfarande skriker efter oss sa fort vi visar oss. Det ar a andra sidan lite charmigt ocksa, vi far forega med gott exempel gentemot britter och annat lost folk som bara skriker och far frispel. Ak for helvete till den ryska tundran istallet om det ar sa himla jobbigt med gatuforsaljare. Ak i alla fall definitivt inte till Asien ifall ni lider av tourettes.

Mams och paps jag ringer nar vi kommit fram och installerat oss i Australien igen, det blir nog nan gang imorgon formiddag eran tid. Jag funderar pa om jag ska dra en repa hem till Jonkan nar jag landar pa Arlanda och fa lasta av mig lite saker innan jag satter ner arslet pa soffan hemma for da vette tusan nar det kommer upp igen. Interbutz i det har landet ar lite sopigt sa jag orkar allvarligt talat inte ens forsoka oppna upp mig schema pa denna datorn for att se om jag ar ledig, men om jag inte minns fel sa ar jag ledig till den 19e och jobbar sen helg, sa antar lika bra att dra hem direkt innan jetlagen hinner ikapp mig.

Puss och kram alles!

Sanurligen

Sa var den har, nast sista dagen pa Bali. Tiden har gatt sa lojligt fort att det inte ens ar roligt, och jag kan inte riktigt fatta att jag ar hemma i Sverige igen om en vecka. Det kanns sa dar tilldragande kan jag saga. Imorrn natt flyger vi tillbaka till Darwin och sen far vi se lite vad som hander, vi har inte bestamt oss hur vi gor med boende an, men det lutar tydligen at en campingplats i talt.. ooh kan ni inte kanna hur lyxen branns anda hem till er? Haha! Nu har vi anda bott i hyfsade bungalows hela resan, det spelar ju egentligen inte sa stor roll eftersom man ar ute och flanger hela tiden och tur ar val det. Annars hade man nog drivits till vansinne av odlor och kackerlackor. Men det ar smallar man far ta. Annat var det ute pa risfaltet i Ubud…

Tillbaka till skolan kanns val ungefar sa dar upphetsande det med. Faktum ar att jag inte ar sugen pa det for fem ore, men eftersom nya jobbschemat inte innebar nagra storre varldsomvalvande overraskningar sa kanns det som om jag likaval kan plugga for att underhalla mig. Jag ska nog skaffa ett till jobb ocksa annars kommer ekonomin bli jaevligt lidande och det har jag sannerligen inte lust med. Det ar nastan sa jag ar lite sugen pa ett snabbkopskassajobb igen, bara for att det ar sa harligt hjarndott. Beep, beep, pling, 126,50 tack, hejda. Jag tyckte det var doden for nagra ar sen… det gor jag sakert nu ocksa.

Det ar ju just det som ar grejen, att hemma ar allt det dar trista som inte funkar. For lite jobb, for mycket skola, for mycket utgifter, for lite for sjalen. Man kan lika garna vingklippa sig fullstandigt om man gillar den dar tillvaron, jag gor det inte. Jag alskar mitt jobb, det vet nog alla jag kanner, men det ar alldeles for mycket ge, ge, ge och ge och man far inte alls tillbaka i den utstrackning som jag ar van vid, dvs. det som ar Elgiganten for mig. Anda alskar jag mitt jobb. Det gor jag verkligen, och det ar formodligen darfor jag blir sa irriterad och ledsen nar jag inte far jobba massor sa att jag far visa det.

Sverige, Sverige.. ratt bra ar det dar gamla landet anda och visst, det ska bli ganska kul att komma hem. Framfor allt till mina missemongon, mina barn Larrs och Gizmo. Men om anda… jag bara kunde stannat kvar och borjat om fran noll. Sa enkelt ar det inte, eller hur? Nu ar det dags att knata ut till stranden igen och battra pa brannan, det har varit lite daligt med sol medan vi varit pa Bali faktiskt och jag ar laaangt ifran sa dar kolsvart som var planen. Growl. Dags for ett dopp i plurret och snart lite lunch. Fridens liljor, som Christopher skulle ha sagt.

Flied lice anyone?

Semester! Loka och ata god mat, det ar verkligen min melodi. Efter diverse flygresor och annat jidder (som forsenade flyg och ovader) sa hamnade jag i alla fall i Darwin. Nu har vi dock tagit oss vidare till Bali, dit vi anlande igar och nu sitter vi i den storsta turistorten pa on som ar Kuta Beach. Kuta Beach ar inget sarskilt egentligen, det ar dyrt om man jamfor med landet i ovrigt (fortfarande billigt om man jamfor med Sverige dock), sa vi har tankt att ta oss vidare idag och spana in Balis huvudstad Denpasar istallet.

Fortfarande inga spikade planer pa vart vi ska harnast, men det skulle vara kul med Jakarta (dvs Indonesiens huvudstad som ligger pa en annan o) och nagra mindre smaoar ikring har. Jag har siktet installt pa snorkling och jag tror att jag fatt motionen godkand hos regeringen.. sa det blir nog sa Jovars, sa ar det, i den har relationen ar det INTE jag som bestammer (jag vet, det ar sakert chockartat for dom flesta) men i ovrigt finns det val inte sa mycket att klaga pa.

Just ja, liten rapport fran Sydney som jag vet att min kara far i alla fall ar nyfiken pa! Utcheckningen fran mitt hostel var klockan 10 vilket gav mig ett antal timmar att spana in stan pa. Mitt forsta intryck av Sydney ar enormt, majestatiskt nastan, dar det ligger och stracker ut sig en bra bit langs havet. Vattnet ar overallt, och det gor staden lojligt vacker. Jag tog med mig en karta och lite tips fran en snubbe pa hostelet och gick ut pa lite stadsvandring. Jag gick en bra bit langs vattnet och sa smaningom kom jag runt ett kron dar jag visste att man skulle fa se Operahuset. En sjuk kansla, och det var nog forst da jag fattade att jag akt ivag och det med besked. Laaangt bort. Efter att ha sett Operahuset tog jag en farja ut till nat som heter Manly Beach, en av dom mest kanda stranderna i Sydney. Kakade lite donken (alltid denna donk I know) och spanade in surfskolorna och deras kampade i vattnet och vagorna. Mycket underhallande. Sedan blev det Sydney Tower och det ar ju en bedrift i sig av varldens mest hojdradda kvinna. 10 minuter klarade jag daruppe iaf och fick se svindlande 360 graders utsikt over stan. Mitt intryck av Sydney ar enormt, hit ska jag definitivt tillbaka.

Nu ar det dags att avrunda lite och bege sig ut i hettan igen. Nu bar det av mot Denpasar. Hoppas allt ar bra dar hemma, har ar det i alla fall sjukt nice. Puss och kram!

3 veckor kvar!

Jesus Christ, tiden går verkligen fort! Jag börjar bli lite uppstirrad nu för det är såå många saker jag verkligen borde göra, men det är svårt att hinna med allt när man jobbar i stort sett varje dag. Tänkte pysa hemåt till Jönkan ett par dagar nästa vecka när jag är ledig och träffa familj och folk som jag inte kommer hinna se igen innan avresa och styra lite småsaker. Jag borde klippa mig, jag borde skaffa både det ena och det andra men TID är något som sannerligen inte växer på träd nu för tiden.

Nu är det också bestämt att det blir Bali i 2-3 veckor och det innebär att Fia behöver vaccinera sig. Det var nåt jag trodde att jag skulle slippa eftersom jag är löjligt rädd för sprutor, nålar ska bara inte stickas i armar på folk men nu får jag lov och bita i det sura och se till att få det gjort. Och baibai till 600 spänn av reskassan, ja danke! Ska bara se till att få in det i ett fullspäckat schema… det blir minst sagt intressant.

Dessutom har jag ångest för vad jag ska packa och ta med mig. Skratta ni, men jag tänker inte vara borta i 4 veckor och se ut som en slusk, ska jag åka så långt så måste jag se till att vara snygg, det är faktiskt tillåtet att vara lite ytlig. Jag har i alla fall insett att fyra par skor inte är rimligt och jag tror att jag nu kommit fram till att jag kan klara mig på två par, även om det skär i hjärtat nåt fruktansvärt. Däremot tänker jag inte tumma på mina bikinis, det ska vara fyra stycken och därmed basta. Jag vet, jag vet… jag är rätt hopplös.

Nu borde jag sova, en lååång dag på jobbet imorgon och dessutom tror jag att jag behöver samla kraft för att palla jobba löningshelg. Fyra arbetsdagar till och sen två dagar ledigt, måtte tiden fortsätta gå undan. Puss och godnatt!

ARN – BKK – SYD – DRW – DPS

Nu är det bara 6 veckor kvar, och det betyder att det gått ungefär 4 veckor sedan jag bokade och köpte min biljett till Sydney. Jag trodde verkligen inte att tiden skulle gå så här fort, men den bara flyger iväg! Det beror antagligen på att det är mycket jobb och sådant att stå i just nu; jag går upp, går till jobbet, kommer hem och är jättetrött och går och lägger mig. Ett mycket bra sätt att fördriva tiden på! Den här veckan kommer också gå fort, det är jag säker på och snart är det den 16:e augusti och jag får åka iväg… Snälla, snälla låt det gå fort.

Jag har redan börjat planera min packlista lite, och det visade sig vara ett smart drag, för det finns saker som jag annars garanterat hade glömt bort att styra, och det är faktiskt inte så dumt med massa tid på sig att hinna dessutom. Jag är ju bara ledig någon dag här och där så att om jag ska hinna fixa alla saker så går det definitivt åt att vara ute i tid. Dessutom så är det ytterligare ett sätt att få tiden att gå. LH var här i helgen också, och vi fixade mina sista flygbiljetter, de som jag behöver till resan mellan Sydney och Darwin. De blev rätt mycket dyrare än vad jag räknat med men det är sånt man får tugga i sig. Jag är garanterat hellre i ett varmt och soligt Darwin än ett regnigt och småkallt Sydney i augusti. Nej, det blir det inget med alls!

Pratade med min kära bushman igår i ett par timmar och det är helt sjukt att vi snart kommer ses, och väldigt svårt att relatera till än så länge. Jag får nypa mig själv emellanåt eller kolla på mina flygbiljetter för att fatta att jag verkligen SKA åka, att det inte är nåt sjukt practical joke jag spelar mig själv. Vill inte berget komma till mig så får väl jag ta mig till berget och då Crocodile Dundee II vägrar komma hem för tillfället, så tja. Bara att sätta sig på det där planet. Men, men, jag fick en trevlig överraskning i telefon igår; han ville åka iväg nånstans med mig när jag kommer, så väl på plats tänker han ta mig till Bali i nån vecka eller så för lite tid på tu man hand och för att bara koppla av. Det ska bli så underbart!

Det kommer bli så bra det här, det vet jag. Om inte allt har gått snett och kraschlandat på 9 månader hittills så har jag svårt att det gör det nu. Jag tror inte något kan gå fel längre.

Upp, upp, upp

Tiden går faktiskt, även om jag trodde att det skulle gå riktigt långsamt. Det är mycket på jobbet, och med 10-timmars arbetspass så flyger tiden nästan fram och det är snart två veckor sen jag köpte min flygbiljett nu. Galet vad fort det kan gå ibland, speciellt när jag var ganska övertygad om att tiden skulle snigla sig fram. Det är en sak som är positivt med att bli äldre; tiden går fortare även när man har nåt att se fram emot. Dessvärre går den även rasande fort när man inte vill att den ska göra det. Kommer ni ihåg när man var liten och väntade på julafton eller sin födelsedag och det alltid kändes som om det var en evighet tills det äntligen var dags? Så är det ju inte numera för mig i alla fall kan jag tala om.

Jag har fixat lite små och stora saker inför det stora äventyret denna veckan. Det har bokats hostel och jag har även pratat med det australiensiska flygbolaget som ska ta mig från Sydney till Darwin den 18:e augusti. Känns helt skruvat, men det är faktiskt sant. På onsdag faller de sista stora bitarna på plats; då skaffar jag mitt turistvisum och jag köper mina sista flygbiljetter. Stort.

Det hostelet jag hittade som jag ska spendera en natt på i Sydney ligger i backpackerområdet i King’s Cross. Tydligen var detta hostel omnämnt i både Lonely Planet och nån mer sån där resegalningsblaska som jag inte kommer ihåg namnet på, men det blir nog bra. Hamnade i en dorm med fem andra tjejer för 120 spänn, billigt och bra. Det bästa av allt är att det är beläget ett stenkast från Operahuset och Darling Harbour så jag ska nog hinna se lite också innan det bär av till flygplatsen på kvällen för att resa de sista 5 eller 6 timmarna som det tar till Darwin. 35 graders värme med sol och bad är precis vad jag behöver och det ska nog bli lite äventyr på det också. Jag tänker inte ge mig förrän jag sett delfiner och fått snorkla som jag inte gjort sen jag fridök på fritiden (då i äckliga klorbassänger på Rosenlundsbadet i Jönkan). Blir nog en ganska markant skillnad att göra det i ett ljummet hav med solen stekande över kroppen. Så härligt.

Pratade lite med papi på telefon idag, eftersom det är midsommarafton och allt. Skönt att i alla fall han tycker att jag gör helt rätt som drar iväg, och att han också märker den skillnaden i mig som det här faktiskt har inneburit. På nåt sätt är det som någon gammal borttappad pusselbit fallit på plats och allt känns bara rätt. Jobbet är roligt igen, och jag orkar ta tag i och göra saker. Det är egentligen allt jag önskar mig just nu. Detta, och att få resa iväg och återse någon som betyder mycket för mig. Har nog inte hunnit smälta allt än, jag kommer inte fatta vad jag håller på med förrän jag landat i Sydney och står där och ser ut över vattnet i Darling och ser siluetten av Operahuset mot solskenet. Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant.

Ja jävlar i min lilla låda

Några månader av komplett tystnad, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Faktum är att det ju inte skulle blivit nån resa till slut ändå, och jag hade bestämt att stanna hemma och plugga som en duktig flicka och få klart min utbildning och sen dra iväg. Saker ville sig tydligen annorlunda och efter månader av funderingar och framför allt känslomässiga svängar kom jag på vad jag skulle göra. Erica är avhängd från denna lilla avstickare, och jag drar iväg på egen hand för att försöka komma fram till vad jag, eller han och jag håller på med egentligen.

Darwin blev det visst. Fia flyger Stockholm – Bangkok – Sydney – Darwin för att få slut på känslomässigt lidande och vånda. Blir man bara tillräckligt less på saker och ting så verkar det som om saker reder ut sig till slut. När skattepengarna kom hade jag bestämt mig och det blev en flygbiljett. Den där karlsloken kommer inte undan längre, och i augusti knackar jag på dörren. Vet inte om jag tycker att han ska skratta eller gråta, men det låter i alla fall på honom som om han kommer göra det förstnämnda.

Så idag har jag löpt runt på stan och fixat lite småsaker; betalat min biljett, fixat nya linser, beställt nytt pass eftersom mitt gamla var trasigt (och dessutom stod det fel längd på mig!) och lite annat smått och gott. Flera gånger var jag tvungen att stanna upp och fundera över om det verkligen var sant, men det är det. Den 16/8 åker jag från Stockholm och den 18:e eller 19:e ska jag vara på plats i Darwin och äntligen få återse min älskling efter 10 långa, tråkiga och jävligt jobbiga månader. Bara 9 veckor kvar att jobba som ett as, för sen drar jag. Livet är underbart.