En liten reflektion

Nu sa har nar det efterlangtade aventyret snart ar till anda kanns det som det ar dags att sammanfatta och reflektera lite over vad det faktiskt betytt och vad det gjort med mig som manniska. Jag har ju mest bloggat och haft mig i smyg pa stallen och under namn som ingen kunnat upptacka mig under och dom som kanner mig bast vet nog att jag ar en person med mycket tankar och ideer i skallen, men som tvartom mot vad mina kara foraldrar tror, knappt kommer utanfor min alldeles egna fantasivarld.

Det ar nog mycket det som hela resan egentligen symboliserar, nan slags postpubertal frigorelse fran allt det dar som man bara ’ska’ gora och astadkomma, det man ska vara och framfor allt det man absout inte ska vara. Jag vill nog tro att jag ofta gatt min egen vag, men sa har i backspegeln ar jag mer tveksam. Kanske allt har en mening och poang i slutanden som jag annu inte ar medveten om, eller sa kanske jag suttit pa arslet och slosat med tid som jag egentligen inte hade rad att kasta bort. Det vet nog ingen, och det ar formodligen nat jag aldrig kommer att komma till klarhet med heller.

Hela den har karusellen har visat sig tjana ett viktigt syfte dock. Ett syfte med allting som jag fatt mig palurat i etapper nar jag suttit pa motet en timme da och da med folk som forsokt hjalpa mig att komma till klarhet med problem och strul som hopat sig det sista aret. Man behover inte gora saker i en speciell ordning, och man har mojligheter om man bara vagar titta lite utanfor det gamla bekanta inhangnade som man tror att man maste halla sin innanfor. Med tiden, och framfor allt sen jag bokade mina biljetter hit sa har jag fatt kapitulera infor sanningen i det som sagts till mig. Framfor allt har jag fatt ta modet till mig att kapitulera infor mig sjalv ocksa.

Vad som aterstar nu nar jag samlar ihop alla intryck och erfarenheter fran det som skulle bli det ’stora, makalosa aventyret’ och sokandet efter mig sjalv och den jag tror att innerst inne ar och alltid varit, ar att inse att jag inte ar den jag forsokt vara eller som jag nog ganska noga forsokt fa folk att tro att jag ar. Detta ar egentligen bara borjan, och medan jag samlar ihop bitarna av mitt gamla jag bygger jag nagot som jag tror kommer bli mycket battre. Jag ar medveten om att det jag tar mig for och det jag vill gora inte alltid kommer att passa in i den dar perfekta bilden av en dotter, syster eller ens van; men om vi alskar varandra sa antar jag att man lar sig acceptera, aven nar det ar saker man inte kan forsta.

Nar jag kommer hem kommer jag nog forsoka bygga mig en ny tillvaro, mer lik den jag forestallde mig att jag skulle leva i nar jag var en envis och bestamd tonaring, aven om drommarna och ideerna den har gangen kommer vara fargade av 27 ars erfarenheter och aven nya drommar. Nar jag var liten sag jag mig garna som en aventyrare, nagot jag bestamt forskjutit i aldre alder, men sanningen ar nog att jag ser mer och mer av den dar sprudlande lusten komma tillbaka. Jag ar beredd att rycka upp mig sjalv med rotterna denna gangen, inte for att overge min utbildning och andra viktiga ataganden i det langa loppet, men for att vaga spranget pa riktigt och pa allvar, och for att antligen, antligen vaga satsa allt pa ett brade bara for att vinna.

En liten snabbis

Maste bara rapportera attt igar at jag nog det basta jag atit i hela mitt liv. Vi gick till en liten finare restauran i narheten av dar vi bor och tankte att det sakert var lite gott dar eftersom det alltid var knokafullt med turister. Vi bestallde in varsin stek, min med potatismos med vitlok och bluecheesesas. Jesus Christ! Som Frutte skulle sagt, sa var det sa att det kn*****e i hela munnen. Den lilla froken vet precis hur man uttrycker sig. Sen avrundande vi med ostbricka och ett lokalt rott vin. Sjuuukt gott var det.

Det var precis vad vi behovde efter att ha harjat runt med shopping i 10 timmar. Precis vad jag behovde varva ned med ocksa efter att ha varit vittne till den mest prutgalna manniskan i hela varlden. Shoppa med Rasmus ar nog nat av det mest underhallande jag varit med om, mestadels av tiden vill jag bara lagga mig pa trottoaren och skratta, men som tur ar ar jag beharskad och duktig. Jag kommer komma hem helt skadad fran den har resan.

Vi funderar lite over vad det blir harnast, om vi ska ge oss ut pa en trekking och kolla nan vulkan och lite djungel, det kan nog vara ratt kul (jag vet Jim att du sa att jag inte skulle kolla pa nat vulkanelande men duuu ar en soffpotatis!) och sen avrundar vi med nagra dagars sol och bad innan vi aker harifran. Sa ser val planerna ut just nu. Jag vill inte aka heeem!!!

Nu ska vi knalla vidare, ha det sa gott och pussen och kramen.

Pa spaning i Ubud

Fortfarande kvar i Ubud alltsa, det ar faktiskt ett valdigt trevligt stalle. Andra dagen tog vi vart pick och pack och flyttade oss lite, och bor nu lite i utkanten av stan, granne med klargrona risfalt. Pa kvallarna somnar vi till ljudet av grodor som kvaker runt omkring; det ar riktigt mysigt och framfor allt kanns det att man ar langt hemifran. Det ar inte svart att upptacka charmen med backpacking, man tar sina pryttlar och drar dit man har lust, utan att vara bunden at nat hall. Jag har valdigt svart att tanka mig att jag kommer ha lust att resa pa vanligt hederligt maner i framtiden, det har ar verkligen livet.

I forrgar var vi i balipalatset mitt inne i stan och kollade pa traditionell balidans. Det ar egentligen teater som dansas och spelas fram, med otroliga kostymer och utsmyckningar. Ni vet precis sa dar som man ser pa bilder fran Bali, nu har vi sett det ocksa. Det var valdigt stamningsfullt med ljus spelande mot palatsvaggarna och en hel orkester som spelade sina instrument. En fantastisk upplevelse.

Idag har vi harjat runt i diverse butiker och shoppat lite. Det ar lite fascinerande hur javla snal man blir, for allt ar sa billigt. Tex. kollade vi in lite oljor och tvalar idag som ar typiskt for Asien och egentligen kostar det ingenting alls men anda blir man lite gniden. Till slut sket jag i att fjanta och shoppade en hel arsenal istallet. Pris for hela kalaset? Tja en sisadar 150 spann. Inget att lipa om med andra ord. Shopping och riktigt gott kak ar melodin i Ubud, jag sager dig mami att detta ar stallet for dig; du har forlorat forstandet i den har stan och gatt berserk med plankan och loven.

Tanker pa papi en hel del ocksa nar vi gar i alla sma mysiga boutiquer, det ar mycket oljor som luktar gott och rokelse, precis sant som min lilla hippiepappa gillar. Har du tur kanske nat valdoftande hittar hela vagen till Skolgatan. Hehe! Tanker pa mina sma broder ocksa, speciellt Andreas eftersom det ar hans brol vi hor varje gang jag far ett sms Fredrik fick sig ocksa en liten tanke pa sin fodelsedag och jag kostade pa mig att skicka ett litet mess till odagan.

Det ar fullt med kattstatyetter overallt har sa jag tanker pa mina sma barn ocksa och saknar dom massor! Blir lite konstigt nar jag kommer hem bara for jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till att gora. Jag ar sugen pa att jobba ihop lite stisch och pysa ivag igen. Resan har gjort mig gott maste jag saga, alltid ser mycket ljusare ut nu och jag ar inte radd for framtiden. Tvartom ser jag tusen mojligheter att gora precis vad jag vill. Faktum ar att hela varlden ligger for mina fotter, konstigt bara att det tagit mig 27 ar att inse att den alltid gjort det.

Det var det mina kara sota,
over and out fran ett underbart Indonesien.

PS: LH du ar min google master, papi och mami och ni andra, kolla lankarna LH postade till forra inlagget sa kan ni lasa lite om Ubud. LH 4-ever <3 DS.

PS2: Om ni undrar varfor det inte finns nagra bilder an sa are for att linan i det har landet suger DS2.

Tillbaka pa Bali

Tja pa er alles!

Borjat bli host hemma i Svedala an kanske? Lite deprimerande tanke att det nog kommer vara det nar jag kommer hem.. men men. Nu har vi lamnat vara sma oar bakom oss och tagit oss tillbaka till Bali, och hamnat i en liten stad som heter Ubud. Det ska vara nagot av ett kulturcentrum och det finns mycket hantverk osv, sa det ar baddat for shopping.

Gili Islands var trevligt och sista dagen pa var o agnade vi at en 6 timmars snorkeltur med fyra dyk och vi fick se diverse fiskar och elande. Coolast var nar en vattenskoldpadda gick upp till ytan for att hamta luft och man simmade bara nagra decimeter over den. Det var haftigt! Annars var det fiskar i regnbagens alla farger, och jag fick snorkla bland fina korallrev som jag dromt om sen jag harvade fridykning i hoppbassangen pa Rosenlundsbadet hemma i Jonkan. Det ni.

Nu har vi blivit lite matta pa vita strander och sant dar ackligt kristallklart vatten sa vi haller oss nog till inlandet ett tag, vi har inte riktigt bestamt var vi hamnar harnast. Vi ska stanna i Ubud i nagra dagar och glida runt och kolla pa grejer sa far vi se sen.

Forresten mamsen sa ar jag skapligt imponerad over att du reggat ett konto och lyckas skriva lite pa bloggen Det tycker jag ar riktigt duktigt. Papi verkar inte ha lyckats med det an eller sa har han bara slarvat bort bloggadressen, kan ju vara sa ocksa haha. Annu inte fixat nat simkort till mobilen, far se om jag orkar annars skiter jag i det.

Ha det sa bra, puss och kram!

En pajas på timlön i 2 veckor till

Två veckor kvar, och ja tiden verkar fortfarande gå relativt fort och jag har bara 2 lediga dagar kvar innan jag åker. På tisdag är den ena och då ska jag se till att styra undan alla sista grejer så att allt är klart. Sista lediga dagen är fredag innan avresa och då bär det av till Stockan där jag ska hänga med LH i ett dygn innan jag får sätta mig på flyget till Bangkok. Crazy.

Veckan som gått har jag ägnat åt att fixa de sista grejerna. Jag har köpt en ryggsäck som är större än mig typ, och jag har insett att jag kommer se ut som en pajas i en månad. Fortfarande inte övertygad om ifall det känns bra eller inte… men vad gör man inte? Hur som helst går det nog ner en del i den där saken, även om jag fortfarande inte kan tillåta mig att packa fyra par skor. Men tre kanske? Kanske? Snälla väskan?

Personalrabatt på jobbet är också alltid trevligt och den har jag utnyttjat rätt bra det sista. Man jobbar ju inte på giggen för inte; här har det minsann införskaffats ny telefon (för den gamla vart mupp), ett stycke kamera (här åks ingenstans utan ordentlig dokumentation) och jag hade äran att även komma över en reseadapter för det hutlösa priset 27,50:-. Jag lär ju gå omkull ekonomiskt. Eeller inte. Elgiganten FTW. Nu måste jag bara stöka med de jobbiga sakerna som att uppdatera mjukvaran i min trilskna ipod och fylla den med ungefär 7 gig ytterligare musik och sen till det som tar en hel dag: fylla minneskortet till mobilen med musik. 4 gig.. det lär ta.. jävligt lång tid. 133x M2 kort, var god uppfinn!

Nu ska jag gå och jobba på bikiniformen lite; med andra ord ska jag gå och köpa en rejäl påse chips så jag kan varva ner efter kneget med en bra rulle hemma i sängen. Gott mos änna.

3 veckor kvar!

Jesus Christ, tiden går verkligen fort! Jag börjar bli lite uppstirrad nu för det är såå många saker jag verkligen borde göra, men det är svårt att hinna med allt när man jobbar i stort sett varje dag. Tänkte pysa hemåt till Jönkan ett par dagar nästa vecka när jag är ledig och träffa familj och folk som jag inte kommer hinna se igen innan avresa och styra lite småsaker. Jag borde klippa mig, jag borde skaffa både det ena och det andra men TID är något som sannerligen inte växer på träd nu för tiden.

Nu är det också bestämt att det blir Bali i 2-3 veckor och det innebär att Fia behöver vaccinera sig. Det var nåt jag trodde att jag skulle slippa eftersom jag är löjligt rädd för sprutor, nålar ska bara inte stickas i armar på folk men nu får jag lov och bita i det sura och se till att få det gjort. Och baibai till 600 spänn av reskassan, ja danke! Ska bara se till att få in det i ett fullspäckat schema… det blir minst sagt intressant.

Dessutom har jag ångest för vad jag ska packa och ta med mig. Skratta ni, men jag tänker inte vara borta i 4 veckor och se ut som en slusk, ska jag åka så långt så måste jag se till att vara snygg, det är faktiskt tillåtet att vara lite ytlig. Jag har i alla fall insett att fyra par skor inte är rimligt och jag tror att jag nu kommit fram till att jag kan klara mig på två par, även om det skär i hjärtat nåt fruktansvärt. Däremot tänker jag inte tumma på mina bikinis, det ska vara fyra stycken och därmed basta. Jag vet, jag vet… jag är rätt hopplös.

Nu borde jag sova, en lååång dag på jobbet imorgon och dessutom tror jag att jag behöver samla kraft för att palla jobba löningshelg. Fyra arbetsdagar till och sen två dagar ledigt, måtte tiden fortsätta gå undan. Puss och godnatt!

ARN – BKK – SYD – DRW – DPS

Nu är det bara 6 veckor kvar, och det betyder att det gått ungefär 4 veckor sedan jag bokade och köpte min biljett till Sydney. Jag trodde verkligen inte att tiden skulle gå så här fort, men den bara flyger iväg! Det beror antagligen på att det är mycket jobb och sådant att stå i just nu; jag går upp, går till jobbet, kommer hem och är jättetrött och går och lägger mig. Ett mycket bra sätt att fördriva tiden på! Den här veckan kommer också gå fort, det är jag säker på och snart är det den 16:e augusti och jag får åka iväg… Snälla, snälla låt det gå fort.

Jag har redan börjat planera min packlista lite, och det visade sig vara ett smart drag, för det finns saker som jag annars garanterat hade glömt bort att styra, och det är faktiskt inte så dumt med massa tid på sig att hinna dessutom. Jag är ju bara ledig någon dag här och där så att om jag ska hinna fixa alla saker så går det definitivt åt att vara ute i tid. Dessutom så är det ytterligare ett sätt att få tiden att gå. LH var här i helgen också, och vi fixade mina sista flygbiljetter, de som jag behöver till resan mellan Sydney och Darwin. De blev rätt mycket dyrare än vad jag räknat med men det är sånt man får tugga i sig. Jag är garanterat hellre i ett varmt och soligt Darwin än ett regnigt och småkallt Sydney i augusti. Nej, det blir det inget med alls!

Pratade med min kära bushman igår i ett par timmar och det är helt sjukt att vi snart kommer ses, och väldigt svårt att relatera till än så länge. Jag får nypa mig själv emellanåt eller kolla på mina flygbiljetter för att fatta att jag verkligen SKA åka, att det inte är nåt sjukt practical joke jag spelar mig själv. Vill inte berget komma till mig så får väl jag ta mig till berget och då Crocodile Dundee II vägrar komma hem för tillfället, så tja. Bara att sätta sig på det där planet. Men, men, jag fick en trevlig överraskning i telefon igår; han ville åka iväg nånstans med mig när jag kommer, så väl på plats tänker han ta mig till Bali i nån vecka eller så för lite tid på tu man hand och för att bara koppla av. Det ska bli så underbart!

Det kommer bli så bra det här, det vet jag. Om inte allt har gått snett och kraschlandat på 9 månader hittills så har jag svårt att det gör det nu. Jag tror inte något kan gå fel längre.

Upp, upp, upp

Tiden går faktiskt, även om jag trodde att det skulle gå riktigt långsamt. Det är mycket på jobbet, och med 10-timmars arbetspass så flyger tiden nästan fram och det är snart två veckor sen jag köpte min flygbiljett nu. Galet vad fort det kan gå ibland, speciellt när jag var ganska övertygad om att tiden skulle snigla sig fram. Det är en sak som är positivt med att bli äldre; tiden går fortare även när man har nåt att se fram emot. Dessvärre går den även rasande fort när man inte vill att den ska göra det. Kommer ni ihåg när man var liten och väntade på julafton eller sin födelsedag och det alltid kändes som om det var en evighet tills det äntligen var dags? Så är det ju inte numera för mig i alla fall kan jag tala om.

Jag har fixat lite små och stora saker inför det stora äventyret denna veckan. Det har bokats hostel och jag har även pratat med det australiensiska flygbolaget som ska ta mig från Sydney till Darwin den 18:e augusti. Känns helt skruvat, men det är faktiskt sant. På onsdag faller de sista stora bitarna på plats; då skaffar jag mitt turistvisum och jag köper mina sista flygbiljetter. Stort.

Det hostelet jag hittade som jag ska spendera en natt på i Sydney ligger i backpackerområdet i King’s Cross. Tydligen var detta hostel omnämnt i både Lonely Planet och nån mer sån där resegalningsblaska som jag inte kommer ihåg namnet på, men det blir nog bra. Hamnade i en dorm med fem andra tjejer för 120 spänn, billigt och bra. Det bästa av allt är att det är beläget ett stenkast från Operahuset och Darling Harbour så jag ska nog hinna se lite också innan det bär av till flygplatsen på kvällen för att resa de sista 5 eller 6 timmarna som det tar till Darwin. 35 graders värme med sol och bad är precis vad jag behöver och det ska nog bli lite äventyr på det också. Jag tänker inte ge mig förrän jag sett delfiner och fått snorkla som jag inte gjort sen jag fridök på fritiden (då i äckliga klorbassänger på Rosenlundsbadet i Jönkan). Blir nog en ganska markant skillnad att göra det i ett ljummet hav med solen stekande över kroppen. Så härligt.

Pratade lite med papi på telefon idag, eftersom det är midsommarafton och allt. Skönt att i alla fall han tycker att jag gör helt rätt som drar iväg, och att han också märker den skillnaden i mig som det här faktiskt har inneburit. På nåt sätt är det som någon gammal borttappad pusselbit fallit på plats och allt känns bara rätt. Jobbet är roligt igen, och jag orkar ta tag i och göra saker. Det är egentligen allt jag önskar mig just nu. Detta, och att få resa iväg och återse någon som betyder mycket för mig. Har nog inte hunnit smälta allt än, jag kommer inte fatta vad jag håller på med förrän jag landat i Sydney och står där och ser ut över vattnet i Darling och ser siluetten av Operahuset mot solskenet. Det känns fortfarande lite för bra för att vara sant.

Ja jävlar i min lilla låda

Några månader av komplett tystnad, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Faktum är att det ju inte skulle blivit nån resa till slut ändå, och jag hade bestämt att stanna hemma och plugga som en duktig flicka och få klart min utbildning och sen dra iväg. Saker ville sig tydligen annorlunda och efter månader av funderingar och framför allt känslomässiga svängar kom jag på vad jag skulle göra. Erica är avhängd från denna lilla avstickare, och jag drar iväg på egen hand för att försöka komma fram till vad jag, eller han och jag håller på med egentligen.

Darwin blev det visst. Fia flyger Stockholm – Bangkok – Sydney – Darwin för att få slut på känslomässigt lidande och vånda. Blir man bara tillräckligt less på saker och ting så verkar det som om saker reder ut sig till slut. När skattepengarna kom hade jag bestämt mig och det blev en flygbiljett. Den där karlsloken kommer inte undan längre, och i augusti knackar jag på dörren. Vet inte om jag tycker att han ska skratta eller gråta, men det låter i alla fall på honom som om han kommer göra det förstnämnda.

Så idag har jag löpt runt på stan och fixat lite småsaker; betalat min biljett, fixat nya linser, beställt nytt pass eftersom mitt gamla var trasigt (och dessutom stod det fel längd på mig!) och lite annat smått och gott. Flera gånger var jag tvungen att stanna upp och fundera över om det verkligen var sant, men det är det. Den 16/8 åker jag från Stockholm och den 18:e eller 19:e ska jag vara på plats i Darwin och äntligen få återse min älskling efter 10 långa, tråkiga och jävligt jobbiga månader. Bara 9 veckor kvar att jobba som ett as, för sen drar jag. Livet är underbart.