Sanurligen

Sa var den har, nast sista dagen pa Bali. Tiden har gatt sa lojligt fort att det inte ens ar roligt, och jag kan inte riktigt fatta att jag ar hemma i Sverige igen om en vecka. Det kanns sa dar tilldragande kan jag saga. Imorrn natt flyger vi tillbaka till Darwin och sen far vi se lite vad som hander, vi har inte bestamt oss hur vi gor med boende an, men det lutar tydligen at en campingplats i talt.. ooh kan ni inte kanna hur lyxen branns anda hem till er? Haha! Nu har vi anda bott i hyfsade bungalows hela resan, det spelar ju egentligen inte sa stor roll eftersom man ar ute och flanger hela tiden och tur ar val det. Annars hade man nog drivits till vansinne av odlor och kackerlackor. Men det ar smallar man far ta. Annat var det ute pa risfaltet i Ubud…

Tillbaka till skolan kanns val ungefar sa dar upphetsande det med. Faktum ar att jag inte ar sugen pa det for fem ore, men eftersom nya jobbschemat inte innebar nagra storre varldsomvalvande overraskningar sa kanns det som om jag likaval kan plugga for att underhalla mig. Jag ska nog skaffa ett till jobb ocksa annars kommer ekonomin bli jaevligt lidande och det har jag sannerligen inte lust med. Det ar nastan sa jag ar lite sugen pa ett snabbkopskassajobb igen, bara for att det ar sa harligt hjarndott. Beep, beep, pling, 126,50 tack, hejda. Jag tyckte det var doden for nagra ar sen… det gor jag sakert nu ocksa.

Det ar ju just det som ar grejen, att hemma ar allt det dar trista som inte funkar. For lite jobb, for mycket skola, for mycket utgifter, for lite for sjalen. Man kan lika garna vingklippa sig fullstandigt om man gillar den dar tillvaron, jag gor det inte. Jag alskar mitt jobb, det vet nog alla jag kanner, men det ar alldeles for mycket ge, ge, ge och ge och man far inte alls tillbaka i den utstrackning som jag ar van vid, dvs. det som ar Elgiganten for mig. Anda alskar jag mitt jobb. Det gor jag verkligen, och det ar formodligen darfor jag blir sa irriterad och ledsen nar jag inte far jobba massor sa att jag far visa det.

Sverige, Sverige.. ratt bra ar det dar gamla landet anda och visst, det ska bli ganska kul att komma hem. Framfor allt till mina missemongon, mina barn Larrs och Gizmo. Men om anda… jag bara kunde stannat kvar och borjat om fran noll. Sa enkelt ar det inte, eller hur? Nu ar det dags att knata ut till stranden igen och battra pa brannan, det har varit lite daligt med sol medan vi varit pa Bali faktiskt och jag ar laaangt ifran sa dar kolsvart som var planen. Growl. Dags for ett dopp i plurret och snart lite lunch. Fridens liljor, som Christopher skulle ha sagt.

Playalicious i Sanur

Shoo pa er babes! Hoppas allt ar bra hemma, har lever vi livets glada och lite smasvedda dagar pa playan i en stad som heter Sanur. Detta ar sista anhalt innan det ar dags att aka fran Indonesien och Bali for den har gangen. Sanur ligger pa sodra Bali och ar lite mer nice an Kuta som vi inte direkt vart foralskade i forsta dagen pa Bali. Kuta har sin charm ocksa for den som vill ha allting; playa, klackarna i taket, marknad och lyxigt boende vid stranden. Vi har SEMESTER sa det var inte direkt det vi var sugna pa.

Nu bor vi pa ett litet homestay ett stenkast fran stranden, och det ar ett lite speciellt stalle dar agaren har diverse fargglada farglar upphangda i burar over hela stallet. Han forklarade for oss att han tavlar med sina sma pippifaglar i typ fagelsang. Jag antar att det finns intressen for alla (kanske nat for dig och Twingo Andreas??). Stranden har ar javligt lang med det ar inte alls lika fint som pa gilioarna. Vattnet ar klart etc etc och det gar att snorkla om man vill, men haller inte alls samma paradisstandard som Gili Air dar vi var pa var avstickare till Lombok. Det duger bra iaf, for nu ska vi bara battra pa brannan och lata oss som sig bor pa semester. Vi ar ratt fantastiska dock, en dag pa stranden och vi ar 10ggr brunare an alla andra nollor fran typ… England och Australien. Deras blekgener skojar man inte bort direkt.

Igar hittade vi ett litet spansk hak som jag fatt igenom med regeringen att vi ska till ikvall, Det blir livemusik i form av latino (typ salsa och sant gottigt Erica) sa efter nagra ol och lite sangria (den ar tokdyr har men va fan) sa ska nog Rasmus fa se mig i mitt esse som han inte ens kunnat forestalla sig i sina varsta (mar)drommar. Det ska bli roligt! Kanske jag kan ata den dar paellan som vi aldrig orkade ta i Malaga, OCH det blir repris pa Ericas favoritdryck gaspacho. Ironisk? Ar jag valan aldrig!

Det trista ar att det borjar narma sig sitt slut allt det haringa. Indonesien ar fantastiskt och jag hade nog kunnat stanna har hur lange som helst (dom vet nog om det dom sma indonesien och har darfor bestamt att man max far stanna 30 dagar med visum som turist, ha). Det finns massor att se om man har tid att resa runt, och vi har nog inte riktigt hunnit med allt vi ville bara for att vi stannade lite for lange pa Gili och i Ubud, men det var lojligt svart att slita sig darifran. Jag ar langt ifran klar med Indonesien och Jon-ass, nar vi drar kan du skriva upp att vi tar en tur hit ocksa. Faktum ar att jag knappt kan vanta innan jag far aka tillbaka till Ubud.

Nu ska jag tillbaka till min mupp som ligger och trycker under ett parasol med en bok under nasan och se om han ar sugen pa ett dopp i ett pissljummet hav. Over and out!